Läs: Hebreerbrevet 11
Predikan av Anton Fagerstedt i Filadelfia Örebro 1 november 2026
Sammanfattning
1. Vi är gäster och främlingar – vårt hem finns hos Gud.
Hebreerbrevets troshjältar levde i förtröstan på Guds löften, trots att de inte själva fick se dem uppfyllas. På samma sätt får vi leva med blicken riktad mot det Gud har lovat. Evighetshoppet är inte bara en tröst inför döden, utan ett perspektiv som får prägla hela vårt liv.
2. Vårt framtidshopp ska forma vårt liv här och nu.
Guds löfte handlar inte om att fly från världen, utan om att hela skapelsen en dag ska upprättas. Därför behöver vi inte passivt acceptera orättvisor och lidande. Vi får redan nu leva efter den kommande världens värderingar – med kärlek, rättvisa och omsorg om skapelsen och våra medmänniskor.
3. Vi väntar på Guds stad – och får redan nu gestalta den.
En dag ska Gud bo bland människorna och göra allting nytt. Döden, sorgen och smärtan ska inte finnas mer. Denna framtid är Guds verk, men redan nu får vi vara en del av det nya som Jesus har påbörjat. Vi lever alltså både i längtan efter det som ska komma och i uppdraget att gestalta Guds rike här och nu.
Fyra samtalsfrågor
1. Vårt hemland
Vad innebär det konkret att vara gäst och främling i den här världen? Hur kan vi leva med ena foten i vardagen och blicken riktad mot Guds framtid?
2. Hopp som förändrar
Hur skulle vårt evighetshopp kunna påverka våra prioriteringar, vår livsstil och våra val i vardagen?
3. Att gestalta Guds stad
Om vi redan nu är kallade att leva som medborgare i Guds kommande rike – hur skulle det kunna märkas i vår församling och i vårt samhälle?
4. Hopp mitt i sorgen
Vad betyder löftet om att Gud ska göra allting nytt för oss när vi möter döden, saknaden och livets förgänglighet?
