I Apostlagärningarnas inledning knyter Lukas an till Andens roll i Guds frälsningshistoria. Han hänvisar till sin förra skrift – Lukasevangeliet – där Jesus ”genom helig Ande hade gett sina befallningar” och återger Jesus ord att de skulle invänta ”det som Fadern hade utlovat . . . ni skall bli döpta med helig Ande” (1:1-5). Den treenige Guden samverkar alltså i detta. Genom Anden fortsätter Jesus att leva med sina lärjungar och utrusta dem för uppdraget på många sätt.

Förkunnelsen inför och under påsk har hämtat sin utgångspunkt i Johannesevangeliets texter, som i vanlig ordning har lite annorlunda perspektiv jämfört med de övriga evangelierna. Johannes har inte med lika många detaljer och en del av hans innehåll är han ensam om. Han ger också ofta reflektioner kring händelsernas innebörd. I den här delen av evangeliet träder han också fram som ögonvittne (t.ex. i 19:35) även om han väljer att skriva om sig själv i tredje person, som ”den andre lärjungen” (t.ex. i 18:15-16, 20:2-8) eller ”den lärjunge Jesus älskade” (t.ex. i 13:23, 19:26).

Från 5 februari till 12 mars utgår predikningarna från församlingens vision Ge vidare. Det är femte året vi predikar oss igenom församlingens vision. Till skillnad mot tidigare år, då varje punkt i visionen har haft en egen söndag, låter vi i år Ge vidare vara det samlande begreppet.

Lärjungarnas bön kommer som en reaktion på att de varit med Jesus när han bett. Han tog med sig lärjungarna in i sin bön. ”Följ mig” handlade också om att följa honom i bön, att be med Jesus. Den erfarenheten gav mersmak: Lär oss att be. De ville be som Jesus. (Luk 11:1)