Kom till en öde plats!

 4 okt 2026

Läs: Markus 6:31-32

Adina predikade för oss om inbjudan till tillbedjan - “kom till en öde plats!”

Sammanfattning av predikan:

Lärjungarna kommer tillbaka efter en intensiv period där de fått se Gud verka genom dem. Det händer mycket och det finns ett tydligt momentum. Ändå är Jesus respons inte att de ska fortsätta när det går bra, utan att de ska dra sig undan och vila.

Predikan kopplar detta till skapelseberättelsen, där Gud själv vilar på den sjunde dagen. Vila är alltså inte bara något vi behöver när vi är trötta eller utmattade, utan en del av den rytm som människan är skapad för.

Samtidigt kan vi ha svårt att vila. Vi kan hålla oss kvar i det vi gör, eftersom vi är rädda att missa något. FOMO – Fear Of Missing Out – blir en bild för vår rädsla att kliva åt sidan när det händer saker. Detta blir särskilt tydligt i en tid av sociala medier, där vi ständigt kan se vad andra gör och uppleva att vi måste vara med.

Men Jesu inbjudan till den öde platsen är också en del av efterföljelsen. Att följa Jesus innebär inte bara att följa med när det händer spännande saker, utan också att följa honom när han säger: ”Kom, vi drar oss undan.”

På den öde platsen får lärjungarna – och vi – möjlighet att upptäcka två viktiga saker:

1. Jag är inte Gud.

2. Det hänger inte på mig.

När vi drar oss undan från prestation, bekräftelse och ständig aktivitet får vi påminnas om vem Gud är och vilka vi själva är. Det är inte vi som behöver bära allt, och Guds verk är inte beroende av vår prestation.

Predikan avslutas därför med en inbjudan: Våga släppa taget om det som håller dig fast och följa med Jesus till den öde platsen. Där får vi vila, vara med Jesus, formas av honom och lämna våra bördor hos honom.

Samtalsfrågor:

1. Vad tänker du på när du hör Jesu ord: ”Följ med mig bort till en öde trakt … så att vi får vara ensamma och ni kan vila er”?
   Vad väcker orden hos dig – längtan, motstånd, stress, nyfikenhet eller något annat?

2. Vad tror du gör det svårt för oss att dra oss undan och vila?
   Finns det saker vi håller oss kvar i – aktiviteter, prestation, människor, mobilen, arbete eller annat – för att vi är rädda för att missa något?

3. Hur kan ”den öde platsen” se ut i ditt liv?
   Vad skulle kunna hjälpa dig att faktiskt skapa utrymme för att vara ensam med Jesus?

4. Predikan säger: ”Jag är inte Gud. Det hänger inte på mig.”
   Vad tror du händer med oss när vi verkligen börjar leva utifrån de två sanningarna? Finns det något område där du behöver släppa taget om att allt hänger på dig?

5. Vad skulle det kunna innebära för dig att följa Jesus även när han säger ”kom, vi drar oss undan”?
   Hur kan vila och avskildhet bli en del av efterföljelsen – inte bara något vi gör när vi redan är slutkörda?