Dopet
I dopet uttrycker vi vår bekännelse av och vår delaktighet i Jesu död och uppståndelse. Därför döper vi genom nedsänkning – bilden av begravning och uppståndelse blir på det sättet mycket påtaglig. I dopet blir vi på ett speciellt sätt delaktiga av Kristi försoning och Andens kraft till ett nytt liv. Dopet uttrycker också vår överlåtelse till Jesus Kristus och den kristna gemenskapen. I dopet uttrycker vi vår vilja att följa Jesus Kristus som herre.

Jesus har uppmanat oss att låta oss döpas och att döpa. Därför är dopet en lydnadshandling till Kristus. Dopet bör följa så snart som möjligt efter omvändelsen som en bekräftelse på att man vill vara en kristen. Då dopet förutsätter en personlig bekännelse av Jesus Kristus som frälsare och herre, ser vi troendedopet som den naturliga formen av dop-praxis. [1]

Nattvarden
Nattvarden är en viktig mötesplats mellan Gud och oss människor. Nattvarden fungerar som en återkommande påminnelse om vad som är frälsningens grund: att Jesus dött för våra synder och att vi genom tron på honom får förlåtelse, upprättelse och evigt liv. I nattvarden rör vi vid själva kärnan av den kristna trons mysterium. Lika påtagligt som vi äter av brödet och dricker av vinet, ger Kristus av sig själv till oss.

Genom nattvarden ger vi uttryck för de familjeband som tron på Kristi död och uppståndelse knyter mellan oss. Vi bekräftar att vi är syskon på försoningens grund och att vi är kallade att älska varandra och visa varandra praktisk omsorg och kärlek. Nattvarden pekar ytterst framåt mot den slutliga måltidsfesten, föreningen med Kristus och hela skapelsens återupprättelse. Till nattvarden inbjuds alla som söker Jesus Kristus. [2]

Vigsel
Äktenskapet är instiftat av Gud och givet som en gåva av Gud för människans bästa. Tanken med äktenskapet är att kärleken ska kunna växa och blomma under trygga förhållanden. I den kyrkliga vigselakten ingås ett offentligt förbund där man och kvinna lovar inför Gud och människor att leva i trohet och överlåtelse till varandra. Äktenskapet bör i princip betraktas som livsvarigt.

Pastorer inom EFK har inte vigselrätt. Därför krävs en borgerlig (juridisk) vigsel innan den kyrkliga vigseln äger rum. Vanligtvis föregås vigseln av äktenskapssamtal med någon av församlingens pastorer. Vi vill att vigselakten ska vara en fest inför Guds ansikte tillsammans med släkt, vänner och församling. [3] 

Barnvälsignelse
Barn är en gåva från Gud och har en självklar plats i Guds rike. Barnvälsignelsen är en tacksamhets- och glädjefest, en förbönsstund för barnet, dess föräldrar och syskon. Den är också ett uttryck för att föräldrarna och församlingen tillsammans vill ta ansvar för barnets kristna fostran och låta det växa upp i ett sammanhang där det kan finna vägen till en personlig tro på Jesus. [4]

Begravning
I församlingen ryms hela livet. Till livet hör även döden. Som församling vill vi vid dödsfall finnas närvarande genom gudstjänst, gemenskap och praktisk omsorg. Begravningsakten kan ske i Filadelfiakyrkan eller i annan lämplig lokal. De praktiska frågorna brukar överlåtas till en begravningsbyrå, men församlingens medlemmar kan hjälpa till med vissa tjänster. Förutom att vara officiant, kan församlingens pastorer erbjuda hjälp och stöd för de anhöriga såväl före som efter begravningen. [5]


[1] Matt 28:19; Rom 6:3–11; Gal 3:26–27.

[2] Luk 22:14–20; 1 Kor 10:16–17; 11:23–26.

[3] 1 Mos 2:18–24; Matt 19:1–9; Heb 13:4.

[4] Mark 10:13-16.

[5] 1 Thess 4:14–18.