Husgruppsmaterial utifrån predikan den 14 mars 2021.
Läs: 1 Thessalonikerbrevet 5:23-24.
Lars Johanssons predikan handlade om att Gud vill helga hela människan: kropp, själ och ande.
Församlingsgemenskaper kan ibland kan andas en atmosfär av att allt är så perfekt. Präktig är ett ord som dyker upp ibland i relation till kristna. Det är sorgligt med tanke på att vi människor är svaga och trasiga i oss själva. Med rätta är det inte många av oss som känner oss som helgon. I dagens bibeltext blir det tydligt att målet för våra liv – ett helt igenom helgat liv – är en omöjlig uppgift för oss själva att nå. Men verserna bjuder oss också på det underbara budskapet att det inte hänger på oss. Gud själv ska göra det. Vi får placera oss själva i ett sammanhang, där vi tar emot det Gud vill göra i oss.
Bibelsammanhanget vi läst har ibland har använts för att dela upp människan i ande, själ och kropp och i förlängningen betona att anden är viktigare än själen och framför allt än kroppen. Men det budskap som snarare betonas i dessa verser är att människan är en helhet. Kropp, själ och ande är alla avbilder av Gud. Gud bryr sig om och vill upprätta alla delar av våra liv.
Denna betoning är unik i kristen tro när man jämför den med andra andliga traditioner. Och det finns en enorm kraft i detta, när vi får vara med och ge det vidare till andra människor. Den kristna diakonin är ett uttryck för denna betoning. Det är spännande när man får möta människor som kommer till tro; då ser man också hur Gud påverkar hela livet.
Frågor:
– När du tänker på vår församlingsgemenskap, upplever du att det är en gemenskap där man får plats med sin svaghet och brist, eller skulle den snarare kunna upplevas som perfekt eller präktig?
– I de kristna gemenskaper som du har erfarenhet av, skulle du säga att det har varit slagsida åt någon särskild del av människan? Är det någon del som har getts mindre utrymme?
– Om du ser på ditt eget liv, kan du själv se att Gud har kunnat helga dig på något område?
– När du tänker på dem i din närhet som inte bekänner Jesus som sin Herre, vad är då de största behoven, och vad känns mest utmanade att bemöta: kroppsliga, själsliga eller andliga behov?
– Om det är som det står i 1 Thess 5:23-24, att det är Gud som ska helga oss människor, vad innebär det då för oss troende som vill vara med och ge vidare av det till andra människor? På vilket sätt kan vi ge vidare den kraften? Gör det vår uppgift enklare eller mer utmanade?
Övning:
Be Gud leda din tanke till en person med behov i din närhet. På vilket sätt skulle du, i veckan som ligger framför, kunna få vara med och förmedla Guds helgande kraft till den personen utifrån dennes behov?