Husgruppsmaterial utifrån predikan den 28 april 2019
Påskens drama med korset och den tomma graven i centrum handlar i stor utsträckning om förlåtelse och försoning. Jesus dör för att vi ska få förlåtelse och kunna försonas med Gud och varandra. Men berättelsen slutar inte där. Jesus och det Nya Testamentet är tydliga med att också bjuda in oss i ett liv som präglas av den förlåtelsen och försoningen. Att vara en lärjunge till Jesus är att stå i försoningens tjänst. Det är ett av våra viktigaste uppdrag i världen: att ge förlåtelsens kraft vidare. Församlingens atmosfär borde alltid kännetecknas av kärlek och förlåtelse.
Läs Romarbrevet 12:9-21
Det här är som Paulus lilla lathund till hur man lever ett kärleksfullt liv som kristen. Den innehåller lite smått och gott. Här finns det stoff nog för ett helt liv! Det är också slående hur mycket av den som dels förutsätter att vi lever i en trasig värld, med konflikter och problem. Och dels hur stor del av denna kärlek som till slut kokas ner i konflikthantering och förlåtelse (även om Paulus aldrig använder just det ordet i denna text).
Samtala om följande påståenden utifrån samtalsfrågorna och era egna reaktioner
Nu är vi inne på stora frågor. Försök att inte lägga mer tid på samtalet och frågorna än att ni har tid för den egna reflektionen och den gemensamma bönen. Vi kommer att ägna tre veckor till åt detta tema, så det finns tid för att återvända till frågorna.
- Påstående: Vi svenskar är generellt sätt dåliga på detta med förlåtelse. (Det gäller även oss kristna, trots att vi egentligen borde vara experter på det!). Vi tenderar att hamna i ena eller andra diket. Antingen slätar vi över och säger: ”det gjorde inget”, ”det var inte så farligt” – trots att det kanske sårade oss djupt! Eller, när vi inte längre kan förmå oss att göra det, drar vi konflikten till sin spets. Vi ikläder oss den förorättades rätt till oförsonlighet. Då sägs alla vänskapsband upp, då förlåter vi inte, åtminstone glömmer vi aldrig!
- Känner ni igen er i detta påstående? Håller ni med? Har ni egna erfarenheter av ena eller andra diket?
- Om det stämmer: vilka konsekvenser får det ena eller andra diket i en människas liv? I en relation?
- Påstående: Båda dessa diken är ett uttryck för vår konflikträdsla. Vi har hellre ingen relation än en konflikt. Därför drar vi oss i det längsta för att starta konflikten, vi trycker ner våra egna känslor eller börjar snacka skit (”ventilera”). Och när konflikten väl blossar upp börjar vi undvika varandra och drar oss för att ses. Förlåtelse och försoning är ”redskap” för att just hantera konflikter och reparera trasiga relationer!
- Om detta påstående stämmer borde en följd bli att vi så att säga ”inte har någon användning” av förlåtelse och försoning. Betyder det att vi egentligen skulle behöva ändra hela vår attityd och syn på relationer?
- Försök att enkelt och sammanfattat beskriva en kristen eller biblisk syn på relationer.
- Vad är motivet bakom förlåtelse och försoning?
- Påstående: Förlåtelse har alltid försoning (en upprättad relation) som mål. Men den kräver två delar: bönen om förlåtelse och själva förlåtandet. Den dåliga nyheten är att vi bara ta ansvar för vår egen sida i försoningsprocessen. Den goda nyheten är att vi alltid kan ta ansvar för den delen, oavsett den andres inställning! Att be om förlåtelse/förlåta är alltid meningsfullt även om en fullständig försoning inte är möjlig. Dels av rent egoistiska skäl, för din egen skull, för att inte låta bitterheten slå rot i ditt hjärta. Dels för att det faktiskt finns en kraft i förlåtelsen, som faktiskt öppnar dörrar för helande inte bara i ditt eget hjärta utan också i din motparts!
- Är användandet av orden ”förlåtelse” och ”försoning” i påståendet nya eller främmande för dig? Håller du med, eller skulle du beskriva det annorlunda?
- Känner du igen dig i de ”dåliga nyheterna”? Har du erfarenheter av dem? Vad blev konsekvenserna av det?
- Känner du igen dig i de ”goda nyheterna”? Har du erfarenheter av dem? Vad blev konsekvenserna?
- Påstående: Jesus och Paulus är tydliga i sina uppmaningar om att vi ska be för våra fiender. Häri finns en av de största nycklarna till förlåtelsens kraft. Dels genom att den ärliga bönen till Gud ger oss kraften att alls kunna förlåta (vilket kan vara mänskligt sätt omöjligt). Dels genom att den banar vägen för den fullständiga försoningen genom att inte bara förändra och hela våra egna hjärtan utan också den andres.
- Känner du igen dig i den beskrivningen av bönens roll i försoningsprocessen?
- Har du några egna erfarenheter av det?
- Ser du ytterligare kraft i bönen kopplat till förlåtelse och försoning?
Egen reflektion
- Fundera över om det finns någon person som du just nu…
- … har en öppen konflikt med, som du skulle behöva hjälp av Gud att ta tag i.
- … känner dig sårad av, men där du inte har varit öppen och ärlig med det, utan slätat över det och tryckt ner dina egna känslor.
- … hyser bitterhet mot eller som du bär på sår från på grund av en tidigare konflikt som ledde till att relationen bröts helt eller tynade ut.
- Om du kom att tänka på någon person utifrån dessa frågor (stort eller litet) vill jag ge dig en uppmaning (välj en person att fokusera på till att börja med): skriv upp personens namn som en daglig påminnelse i mobilen (eller hur du bäst kommer ihåg), och be varje dag för den personen, att Gud ska välsigna den. Var ihärdig – det kan ta tid men kommer att bära frukt!
Gemensam bön
- Ge gärna varandra en kort stund att dela något kort utifrån den egna reflektionen.
- Be sen för varandra. Be för namnen ni har tänkt på och be för de försoningsprocesser som ni står i eller längtar efter.