Husgruppsmaterial utifrån predikan den 12 januari 2020
Läs Matt 4:23–24
Är det något vi kan veta om Jesus så är det att Jesus botade de som var sjuka, marginaliserade och döende. Det finns anmärkningsvärt många texter – totalt närmare fyrtio olika textavsnitt – som beskriver hur Jesus möter och botar sjuka:
Helandeundren vittnar om Gudsrikets närvaro
Denna förståelse av Guds rike gör att den avgörande frågan för en troende egentligen inte är om Gud vill hela utan när detta ska ske: i dag, i morgon eller någon gång i framtiden? En dag kommer Gud att upprätta och hela allt svagt, brutet och brustet. Jag påminner mig ofta om detta – jag som vill ha allt här och nu!
Helandeundren vittnar om Guds medkänsla
– När Jesus möter två blinda vid vägkanten utanför Jerikos stadsmurar, ”fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon” (Matt 20:34).
– Vid ett annat tillfälle säger Jesus: ”Det gör mig ont om folket” (Matt 15:32). Som en följd tar Jesus två fiskar och fem bröd och bjuder in till gästabud i ödemarken.
Helandeundren vittnar om Jesus
Evangelierna beskriver Jesus med en alldeles särskild auktoritet. Han befaller sjukdomar, driver ut demoner, talar strängt till stormvindarna, väcker döda till liv och förlåter synd. De många undren som följer i hans spår väcker ständigt människors häpnad och förundran: ”Vem är han?”
Vilken roll spelar tron?
Här kan det vara värt att notera att det är tämligen få texter i evangelierna – endast i tre fall – där det överhuvudtaget sägs något om den sjukes tro. Att det är så få texter indikerar att vi inte bör lägga för stor betoning på just den sjukes tro. Det är tyvärr något som ofta överbetonas och som ofta kan leda till prestationskrav och kramp och lägger redan sten på en börda som är tillräckligt tung att bära. Faktum är att det oftare tycks ha varit omgivningens tro eller brist på tro som hade en större betydelse för Jesu vilja eller förmåga att bota än den sjukes tro.
Detta bör därför vara utgångspunkten när vi ber för sjuka i dag: Jesus vill hela. Som förebedjare kan jag självklart aldrig garantera någon annans helande, men min utgångspunkt är att det aldrig är fel att be om ett helande. Jesus har visat på den Gud som kan och vill upprätta, bota och befria. Visst kan jag som förebedjare känna brist på såväl tro som frimodighet, men min bön vilar inte på min förmåga utan på den Jesus som kan och vill bota och befria. Därför ber jag och fortsätter att be för sjuka – trots min egen svaghet.
Samtalsfrågor:
– Varför är det så viktigt med ett Gudsrikes-perspektiv när vi talar om sjukdom och bön om helande?
– Kan sjukdom och lidande ha ett syfte eller mening? I så fall, vad?
– Samtala om trons roll när det gäller förbön för sjuka. Vad är tro? Varför kunde inte Jesus göra under i sin hemstad (Mark 6:1–6)? Hur tog tron sig uttryck i berättelsen om den lame mannen (Mark 2:1–5)?
– Vad är dina erfarenheter när det gäller bön om helande och befrielse?